Kärlek kan nog vara en av dom finaste sakerna som finns här på jorden,att vara kär i någon.
Känslan att vara kär är den bästa känslan som finns när man är lyckligt kär, veta att man har någon som man kan känna sig trygg hos, bara åka hem till när man känner för det. När man ser människan så känns det i hela kroppen, man verkligen känner hur nervös och pirrig man blir,det är så underbart. Att vara lyckligt kär är något som jag saknar,saknar att ha en pojkvän som man kan åka hem till när man vill,verkligen berätta allt för han och veta att han är ens och ingen annans. Bara kunna gosa ner sig hos han när man inte mår bra, det är något som jag behöver i mitt liv just nu.
Men att vara olyckligt kär är det värsta som finns,finns fan inget värre. Finns inget värre en att vara så deprimerad,det drar ner än på en gång. Det är det enda man tänker på dag in och ut. Man känner sig så värdelös när det går fel,känns som man ligger nere på botten och att alla kan trampa på en bara och man kan inte göra något åt det. Det är den här känslan jag vill undervika men hamnar alltid i. Veta om att man går runt med en klump i magen för att man är ledsen över en kille medans den killen går runt och är världens lyckligaste, I den situationen vill man bara inte hamna i,eller inte jag i allafall.
depptime för hanna österberg just nu så var tvungen att skriva av mig lite bara hehe.
Tack och hej för mig !nu går jag och lägger mig under täcket för jag fryser som en gris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar